Liten? Jeg? Langtifra.

Mauren

Liten?

Jeg?

Langtifra.

Jeg er akkurat stor nok.

Fyller meg selv helt

på langs og på tvers

fra øverst til nederst.

Er du større enn deg selv kanskje?

-Inger Hagerup-

Tenk om du var en maur. En liten sukkermaur på evig leting etter søtsaker. En flittig, mangebeint soldat hvis eneste oppgave var å spise seg stor og sterk og kanskje bygge verdens fineste maurtue.

Om jeg var en maur - en ganske liten men akkurat passe stor maur - ville jeg gladelig gitt alle sparepengene mine for å bli en av disse heldiggrismaurene.

Det var en gang en marengsbunn som så fram til å skulle pynte seg i sin fineste stas og by seg fram som Pavlova i festlig lag. I nattens mulm og mørke ble imidlertid frøken Pavlova-to-be invadert av maur. En glad gjeng sukkermaur hvor den ene halvparten må ha utviklet akutt diabetes og den andre halvparten trolig ennå er himmelhøye på sukker.

Vel. Vi kan i det minste konstatere at når nøden er størst og klokka er to-timer-til-selskap kan en Pavlova lages fra scratch på en-to-tre. Maurkoloni vs. Lila 0-1. 

Jeg er på den annen side ikke sikker på om de virkelig følte tapet på kroppen da de brutalt gikk i søppelkassa. Sammen med et helt univers av marengs.

Vilket Namn Ska Vi Ropa?

Vad ska du heta?

Vilket namn ska vi ropa 

när du sprungit någonstans
och gömt dig?
Efter vem ska vi leta?
Och vem ska vi trösta
när du trott att vi
har gått och glömt dig?

Vad ska du heta?

Vilket namn ska de säga 

när du räcker upp handen?
Vad står det på den första boken du får?
Efter vem ska vi fråga
när vi ringer hem dig?
Vad står det på kakan när du fyller år?

Vad ska du heta?

Vilket namn ska de viska

i tonårsnatten 

när din första kärlek ligger bredvid? 

När det första sveket river i kroppen, 

vems tårar faller i ultrarapid?

Vad ska vi skriva på breven vi skickar
till adresser som rör sig runt hela världen?
Och vem tar emot
våra långväga kyssar?
Vilket namn följer med dig på färden?

Vad ska du heta? 

Så fint det er. Å viske navnet ditt mykt i et babyøre mens jeg snuser deg på halsen. Å rope på deg fra dusjen der du sitter 75 små centimeter unna - bare for å forsikre deg om at jeg er bare 75 centimeter unna - selv om du ikke kan se meg gjennom dusjdøra. Å høre andre stemmer si navnet ditt. 

Å vite at du så vidt har startet på reisen din. Men at du allerede har satt så dype fotspor i tilværelsen vår at alt det som var nå har blitt noe annet. 

Så fint det er. Å vite at du er du. At du har hele livet foran deg til å fylle navnet ditt med innhold - med små, små biter av hvem det egentlig er som gjemmer seg der inne.

Bo Kaspers Orkester – Vad ska du heta? 

Mallorca. Eller Majårka, da.

Sted: Rådhusplassen i Palma de Mallorca

Tid: Påsken 2013

Hendelse: Alt som kan krype og gå, rulle eller humpe seg framover i sneglefart strømmer til sandstrødde gater for årets store begivenhet - påskeprosesjonen.

På samme sted til samme tid - to og en halv nordmann som forvirret vimser kartløse rundt i en fremmed by. Et ukjent, men du verden så flott sted. 

 Du kan trygt forkaste alle fordommer som inneholder "Magaluf", "partyfaktor", "turistfelle" og lignende. Majårka er mye mer enn det.

Isbar med hjemmelaget pinneis. Slå den, du!

Churros dyppet i flytende sjokolade. Verdens høyeste yoghurtiskremtårn.

Den søteste postkassa. Noensinne.

Ikke spesielt barnevognvennlige, men akk så idylliske smug.

Paella. Mums.

Hundre år gamle tog og like gamle trikker. 

Og selvsagt strender. Lange og mange. (For ikke å glemme forblåste og med vanntemperatur à la mars. Også kalt frys-av-deg-negllakken-på-tærne-temperatur.)

Med en tremåneders mini på slep gikk det ikke akkurat unna på cocktailene. Men OM jeg skulle tatt en - da vet jeg iallfall hvilken som hadde vært førstevalget. 

Orup – Magaluf